Alla inlägg den 15 december 2006

Av Lars-Håkan Halldin - 15 december 2006 11:15

Brännelund den15 dec. 2006




Slaktarens sista strid





Så har sorgebarnet Swedish Meats fått en ny ägare. Tyvärr blev det ju inte en svensk vilket inte var heller att vänta. Jordbrukets kooperativa slakterirörelse har kantats av problem och motsättningar sedan tidigt sextiotal. Famösa valutaaffärer som avkastat verkställande direktörer. Spiraleländet hade sin upprinnelse i det gamla slakteriförbundet. När man insåg att slakten inte kunde bära Spiras bördor fick LRF rycka in. Dyrt har det varit och Spira blöder än.


När Peter Raztar var VD började Swedish Meats komma på fötter och man kunde planera en försäljning. Man kan konstatera att Raztar styrde med järnhand eller rättare sagt affärsmässig kompetens. Styrelsen spelade den roll den skall spela och nämligen göra en rimlighetsbedömning av affärsverksamhetens utveckling. Mellan dessa storheter rådde boskillnad och gud nåde den som inte iakttog husfrid.


Man kan elakt utrycka det så att när kapten Raztar steg av sjönk skutan som ett såll  på djupt vatten. När Åke Modigh tillträdde misstänker jag att styrelsen eller i varje fall delar av styrelsen vädrade morgonluft och började ägna sig åt saker de inte var ”böxade” för. Detta ledde till motsättningar och Modigh sköts åt sidan för någon mellanfigur som var ett lydigt redskap i händerna på styrelseledamöter som ville utöva inflytande på frågor som de inte skall och inte har kompetens för.


Tittar man igenom slaktens historia har ju slakteriernas styrelser och för den delen slaktens intresseorganisationer avkastat VD i samma takt som en hockeyns elitklubbar byter tränare. Styrelsen har aldrig varit en bra coach för slaktens företag, Tyvärr synd men sant.


Slakten har aldrig riktigt kunnat inse att nyckeln till framgång ligger i höga försäljningsvolymer och stor export. Produktutvecklingen har avstannat och framförallt den utveckling av produkter som är gångbara på export.


Tittar vi söderut på vårt grannland ser vi hur de varit mycket framgångsrika. Förutsättningarna mellan våra länder har inte varit väsenskilda. Vi lyckas med knappt och nätt tre miljoner grisar medan Danskarna producerar gott och väl 25 miljoner.


Orsaken kan ju sökas i regelverk men jag är rätt övertygad det handlar mer om affärsmässighet och på detta område har inte de svenska slaktföretagen varit särskilt lyckosamma. Imagen kring den svenska modellen har varit uppblåst men inte ens svenska konsumenter har varit villiga att betala för den fördyring den inneburit.


Nu har Finska Rautakalou köpt Swedish Meat och genast är ett gäng förtroendemän framme och gnyr att man sålt sig för billigt. Andra hävdar att man sålt sig åt fel håll till Danmark skulle man gått. Atria lägger också de ett bud om än i efterhand.


Man kan ju fråga sig om inte Finnarna köpt grisen i säcken? Man kan ju beskriva ett företags pris som den likvida kassan och bästa fall 60% av det egna kapitalet. Anläggningarna som finns i Swedish Meats ska man värdera till alternativanvändningen. Vad betalar man för en slakteribyggnad som inte använd som detta. Dessutom har man iklätt sig att ta låneskulden i egen portfölj. Sanning och säga ett fantastiskt bra pris. Danskarna hade inte  betalat det priset.


Att göra halt nu och tro att köparna står på kö är ett finansiellt vågspel och en uppenbar risk att Swedish Meats i så fall slutar som Spira i ett stort ”svart hål”. Med Finsk ”perkele” blir den samlade Finsksvenska koncernen något fantastiskt bra vilken av Finnarna som än köper. Den stora vinsten är att svensk mathandel fått kalla fötter det finns nu fler köpare av svensk mat än de i Sverige.



(UE) Brännelund Eksjö


Lars Håkan Halldin

undereken@hotmail.com

Presentation

Fråga mig

19 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2006 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Min gästbok tyck här


Skapa flashcards