NYA ÄKTENSKAPSLAGEN

Ett samhälle är alltid stadd i förändring. Vi har avskaffat medeltida bestraffningar som hängning och halshuggning. Samhället har utökat floran av lagar som reglerar vår dagliga verksamhet. Äktenskapslagstiftningen är en lagstiftning som omges med mytologi. Det är inom äktenskapet som samhällets fortbestånd utformas och därmed skall den lagen vara en grundbult i hur vi ser på vårt samhälle.

Nu har ju inte människorna behagat att skapa samlevnadsformer som står i överensstämmelse med den gamla lagen om äktenskap. Man lever annorlunda nu. Ibland är det minoritetsgrupper som väljer sina egna vägar att leva tillsammans.

För att förhindra tragik som tex. arvsfrågor, barns ställning i familjen  och ägandet inom en relation har lagstiftaren funnit att vi måste se strängare på dessa frågor och reglera dem. Den nya äktenskapsbalken som vi får är om folk i gemen inte insett det en mycket sträng och pregnant lagstiftning.

Lagstiftningen slår vakt om äktenskapet och ger det en starkare ställning är tidigare i den sekulära staten. Att sedan denna lag står öppen för dem som vill registrera sin kärlek som äktenskap är ju rätt självklart. Lagen fångar upp samboförhållande och de som lever i äktenskap som man och kvinna. Det blir majoritetsgruppen. Sedan ger lagen samma möjlighet för de som lever tillsammans och är av samma kön.

Att sprida ut dumheter om att det blir tillåtet med polygami månggifte är ren dumhet. Den verksamheten är förbjuden i Sverige. Vill man vara hederlig i debatten så ska man inte ens antyda sådant nonsens.

Det finns många människor som blir irriterade över att samkönade får denna rättighet i den profana staten. Men staten måste böja sig för att människor lever som de gör. Ingen skulle väl tänka tanken idag att förbjuda samboförhållanden. Men när jag växte upp var det fy och fult och de skulle minsann få stå sittkast. Det är ju likadant med samkönade. Deras kärlek reglerar inte samhället. Men de får samma skydd i svensk lag som alla andra. Kärlek är inte lag det är känslor det är viktigt slå fast det en gång för alla.

Låt oss gå ett steg vidare i tankebanan. Den legala äktenskapslicensen  som staten utfärdar om den skrivs ut hos skattemyndigheten eller försäkringskassan är egalt. Man intygar med sin namnteckning att man förpliktar sig att leva efter äktenskapslagstiftningen. Om man vill ha ett världsligt ceremoniel runt det är ok för mig.

Det som irriterar mig och som borde irritera fler det är med den slapphet man ser på det kyrkliga äktenskapet. Nu kan det kyrkliga äktenskapet få en Renéesanns. Här tror jag många skräms och med rätta. När du står vid altaret så lovar du inget till den världsliga staten längre utan ni står där framför den högste befälhavren och upprättar ett kontrakt med honom.

Min uppmaning till föräldrar, präster och pastorer besinna ert ansvar. Från och med nu är det ingen nöjeskortege i landå  till kyrkan. Nu är det kyrkliga äktenskapet ett förbund med gud. Att gifta sig i kyrkan är inget puttenuttigt längre. Orgelmusiken som ger en inramning borde vara ödesmusik inför den allvise.

Det minsta man kan kräva av kyrkans vigselförrättare hädanefter det är att man i samtal och undervisning talar om innebörden av den kyrkliga vigseln. Det borde vara upp till varje vigselförrättare att utförda ett garantibevis att när äktenskapet kärvar så finns jag din vigselförrättare till hands för hjälp och stöd.

Jag tycker nog att de som förfasar sig över den dekadans som råder i den nya äktenskapslagstiftningen mer borde ägna sig åt att höja kvalitén i den kyrkliga vigseln. Det är kyrkans slappa syn på vigseln som är dekadans. Kyrkan är ett  tempel där bröllop och löften till den högste chefen blivit mångleri. Du som företräder en kyrklig äktenskapsceremoni nu har du chansen att ge äktenskapet och löftet inför Gud dess rätta innebörd. Men där tror jag du är för feg – vad jag ogillar sånt och sådana

Då är den sista frågan när reformerar gud sin egen äktenskapsritual. Ja om vi människor kunde inse att Gud talar till sin skapelse i tiden. Det gudomliga cirkuläret kommer. Men önsketänk inte åt gud. Äktenskapsdebattörer det fina i kråksången med gudomliga cirkulär är att de är inte som mångas böner ”som man ropar i skogen får man svar”. De är nog mer att likna vid ett av Pauli brev där han läxade upp sin församling. Ni vänner av ordning börja med att återupprätta den kyrkliga vigselceremonins innebörd och allvar. Det är ingen nöjesceremoni. Staten har  gjort sitt och tar ansvar för den världsliga delen.

Brännelund - Eksjö

Lars-Håkan Halldin