Klipp ur Finnveden NU

 

Motionera mera i Riksdagen

Jag läser med intresse mina unga partikollegor Per Åsling och Annie Johanssons framfart i debatten att begränsa motionerandet. Man vill göra riksdagsarbetet effektivare. Men inte begränsa den enskilde ledamotens rätt att skriva motioner

Jag har nu en viss erfarenhet sett hur riksdagskansliet inom Centern arbetade under Hedlund och Fälldins tid. Den allmänna motionstiden var något som alla partier hade respekt för och som ansågs som en av demokratins livlinor.

Under hela arbetsåret planerade riksdagskansliet för hur motionsarbetet skulle bedrivas. Skapa plattformar inför valet. Allmänna motionstiden var den tid då nya riksdagsledamöter skulle pröva sina vingar i vad man brukade kalla ”elevarbeten i riksdagsarbetet” det är väl där Pär Åsling och Annie Johansson befinner sig nu.

Det fanns under hela arbetsåret en väl utarbetad lista på hur man skulle skriva motioner med anledning av regeringens propositioner. I motionerandet kring propositionerna reagerade partierna med olika tyngd. En proposition som innehöll smärre skönhetsfel lade enskild ledamot motion, mer tyngd var det om ettan i utskottet motionerade sedan kom kommittémotion och sist den tyngsta reaktionen partimotion. Detta arbete brukade hålla ledamöterna från centern i varje utskott fullt sysselsatta.

Den ständiga hemläxan till ledamöterna vara att suga upp lokala krav, motioner som väckts på distriktsstämmor och förbundsstämmor. En gammal god artighetsregel var att tillskriva den lokale motionären ute i organisationen nu har jag tagit upp din motion och gjort den till riksdagsmotion.

Riksdagsgruppens kommittéer och förtroenderåd la ner ett oändligt arbete på att ur motionsfloden till riksstämmorna vaska fram det viktigaste och uppmärksamma motionärerna på att deras initiativ uppmärksammat. Visst fanns väl ett och annat skräp där också. Men i den heliga demokratins namn förnedrar man aldrig någon motionär ute från en avdelning med att ens antyda att hans eller hennes motion var oviktig.

När allmänna motionstiden kom brukade det mesta av motionsmaterial vara skrivit i form av partimotioner, kommittémotioner, tyngre ledamöter osv. De enskilda motionerna brukade synas noga i kommittéarbetet och förtroenderådet. Dumheter gick i papperskorgen. Visst ett och annat slapp igenom.

Den allmänna motionstiden var politisk skördetid då politiken med bäring på riksdagen las fast. Det var då de grundläggande programtexterna formades. Att motioner avslås till 98 procent beror på att vi har en parlamentarisk demokrati med majoritetsuppställning i riksdagen. Majoriteten avslår minoritetens förslag rent reflexmässigt.

EU-parlamentet har i grunden andra arbetsformer där enskilda ledamöters motioner sugs upp på ett helt annat sätt än i svenska parlamentet. Systemet med rapportörer ger motionsarbetet en helt annan karaktär. Men jag ifrågasätter om det är så mycket bättre än det svenska systemet. Förutsatt man inser hur en svensk partigrupp skall arbeta

Nestorn Gösta Gunnarsson var katalysatorn som skötte riksdagskansliet med intellektuell skärpa, fast men också uppmuntrande hand.

Jag tror det är lite si och så med ordningen på centerns riksdagskansli. Ingen fast struktur på det ideologiska arbetet. Därav känner sig ungdomarna lite vilsna. Jag tror det som behövs det är att några äldre ledamöter med mentorns fasta hand ger vägledning.

Var glada att det i riksdagsarbetet finns utrymme för elevarbeten som ni kan ägna er år till ni blivit varma i kläderna.

Brännelund - Eksjö

   

  

Lars Håkan Halldin

Brännelund, 575 95 Eksjö

Telefon 0381-401 76 Mobil, SMS och MMS 0708-7 401 76

http://maktentillfolket.bloggagratis.se