Bonden som ledde landet

Thorbjörn Fälldin är en av de största politiker Sverige har haft. Bonden från Ramvik i Ådalen gjorde sitt parti, Centerpartiet, till ett av huvudalternativen i svensk politik och blev 1976 statsminister. Utgångspunkten för Fälldin var att föra en politik ”i folkflertalets intresse”, men också i hela landets intresse. Underifrånperspektivet var tydligt.

Som statsminister lyfte Thorbjörn Fälldin för första gången miljö-, energi- och decentraliseringsfrågorna högt upp på den politiska agendan. På dessa områden var han en föregångsman, men de gröna rötterna kan följas långt tillbaka i tiden.

Medan bönderna på kontinenten tidigt hamnade i livegenskap var bönderna i Skandinavien fria och självägande. Ibland tvingades de göra uppror mot kungamakten, andra gånger lierade de sig med kungen mot den framväxande adelns maktfullkomlighet. Bönderna fick plats i riksdagen och bildade snart ett eget stånd, vid sidan av adel, präster och borgare.

I början av 1800-talet var friheten starkt begränsad. Nu framträdde en rad starka bondeledare som ville reformera Sverige. Anders Danielsson från Västergötland kämpade för handelsfrihet, skåningen Nils Larsson i Skumparp för yttrandefriheten, sörmlänningen Per Sahlström för allmän folkskola och jämtlandsbonden Nils Larsson drev igenom ståndsriksdagens avskaffande.

Dessa ”landsbygdsliberaler” uppmärksammas sällan i dagens historieskrivning, men de lade grunden för Sveriges unika utveckling från ett fattigt land i Europas utkant till ett av världens främsta välfärdsländer. De lade också grunden till den gröna tradition där Thorbjörn Fälldin har verkat.

Västgöten Carl Berglund samlade för hundra år sedan – 1910 - landets bönder i bondeförbundet, men det var först med skåningen Axel Persson i Bramstorp en ny stor bondeledare trädde fram. Bramstorp hade modet att komma överens om krisuppgörelsen med Per Albin Hansson 1933, en uppgörelse som gav både bönder och arbetare hopp och framtidstro. Tack vare ”kohandeln” stärktes den bräckliga demokratin och grogrunden för antidemokratiska rörelser drogs undan.

Som ledare för bondeförbundet gjorde Bramstorp därefter – och senare Gunnar Hedlund – stora och viktiga insatser ofta i samverkan med socialdemokraterna för att lägga grunden för det välfärdssamhälle vi har idag.

Under 1960- och 1970-talen ökade emellertid motsättningarna mellan folkrörelsepartierna. Socialdemokraterna stimulerade centralisering och koncentration, medan Centerpartiet utvecklade en politik för hela landet, den gröna vågen. När Centerpartiet 1962 presenterade den första miljömotionen i riksdagen stod övriga partier oförstående. Men allt fler väljare blev intresserade av centerpolitiken.

I detta läge valdes Thorbjörn Fälldin 1971 till Centerpartiets ordförande. Två år senare fick Centerpartiet stöd av hela 25,5 procent av väljarna och fem år senare fick bonden från Ångermanland uppdraget att bilda en icke-socialistisk regering.

Med undantag för Bramstorps korta ”semesterregering” 1936 blev Thorbjörn Fälldin därmed den förste bonde som fick förtroendet att leda Sveriges regering. Med honom lyftes miljö- och energifrågorna på allvar in i rikspolitiken. Samtidigt förde Fälldin vidare idétraditioner från såväl 1800-talets landsbygdsliberalism som från Bramstorps och Hedlunds tid som ledare för bondeförbundet/centerpartiet. Ekohumanism blev så småningom den nya beteckningen på den moderna centerideologin.

Om detta och mycket annat kommer jag att tala i Österängskyrkan måndagen den 12 oktober.

Håkan Larsson

Rödön (uppvuxen i Skärstad)

Tidigare riksdagsledamot och chefredaktör

Miljard till landsbygden

Dryga miljarden till landsbygden. Det är jordbruksminister Eskil Erlandssons flotta bud när han på måndagsförmiddagen presenterar statsbudgeten i Tomatens Hus i Vallåkra i Skåne.