Direktlänk till inlägg 26 maj 2011

När makten flyttade från Fårö

Av Lars-Håkan Halldin - 26 maj 2011 14:13


När makten flyttade från Fårö


Det är eftermiddag på Hotel Dalecarlia en sensommardag i slutet av det avlägsna sjuttiotalet. Solen sjunker sakta ned i den glittrande Siljan och det är bedövande vackert. En centerkurs går i stark förväntan TCO ordföranden Lennart Bodström skall komma och tala om Löntagarfonder.

Journalisterna som uppmärksammat evenemanget talar i tysthet om den jordbävning, som Thorbjörn Fälldin utlöste, när han blev statsminister i Sverige. Nu var även det fackliga ledarskapet tvunget att tala till tölparna från bondvischan.


Folket under kristallkronorna kunde inte smälta tanken på att den politiska dagordningen skrevs i Ramvik. DNs och Expressens ledarsida mätte tiden för Fälldins ledarskap och såg med fasa ”det kan dröja femton år innan dagordningen återbördas till Stockholm”. En rysning gick bland alla dem som varit vana vid att bara ringa en kompis så fixade sig allt i maktens korridorer.


En gammal fackföreningsveteran sa till mig med tårar i ögonen ”vet du att Fälldin och Bohman sitter i vårt kanslihus”. Tydligare kunde inte saken sägas.


Kvällen vid Siljans strand förflöt lugnt. Lennart Bodström talade om att TCO inte hade någon uppfattning i löntagarfondsfrågan och att socialdemokraterna med allt som stod i deras makt ville bli kvitt frågan. Alla fascinerades av Bodströms charm och damerna smalt som vax i solsken inför hans leende, talekonst men framförallt hur bra han dansade.





Åren runt slutet av sjuttiotalet var händelserika. Barnbokförfattare avsatte regeringar, Sveriges statskuld växte lavinartat, IKEA började säljas till en holländsk Stiftelse, bröderna Rausing flyttade till London. Nationalklenoden Ingemar Bergman hade gått i landsflykt, allt fler makthavare flyttade till Fårö på sommaren.


När Katrineholmssonen Göran Persson övertog statsrodret upprepade sig historien. Dagordningen skulle skrivas i Katrinholm - det kunde väl aldrig gå väl. På Expressens redaktion hade Bo Strömstedt packat ned orgeln för gott och tidningens kriser avlöste varandra. Under kristallkronorna oroades man om Persson verkligen kunde föra sig och dricka champagne ur eleganta glas. I hans bygder drack man väl en ”halv böj”


Det nya maktcentret på Fårö hade etablerat sig . Ministrar tillsattes och avsattes av dem som hade makt och myndighet i regeringen. Mycket hade förändrats. Palme och Anna Lindh var borta men nationalikonen Bergman hade återkommit och givit glans åt ön. Trots skröplighet gav han legitimitet åt att Sverige kunde styras från Fårö.

I Visby glammade ”rännstensliberalerna” i natten under den årliga manifestationen av ”Palmedalen”

Det är då den stora olyckan händer. En person som få känner låter sig krönas till socialdemokraternas ledare. Han vågar ställa sig upp i manegen säga ”jag skäms inte för att jag är socialdemokrat”. Chockvågorna går som en tsunami genom maktens och tidningarnas korridorer han vågar påstå att partiprogrammet håller över tiden. Det skall dröja länge innan jag ändrar i grundfundamenten. Säger han.


Makteliten som haft små grillaftnar med rödvin på Fårö inser att hela den socialdemokratiska Fårö- kolonin står utanför maktens tinnar och torn. Dagordningen skrivs i Oskarshamn, en plats på jorden som både partiet, gud och samhället hade glömt.


Bodströms bok speglar väl den smärta som fårökolonin känner. Medlemmarna i den kan inte längre dricka champis i bersån och fatta besluten inofficiellt i glada vänners lag. Tanken på att från den småländska taigan kom Nils Dacke, Wilhelm Moberg, Ingvar Kamprad och nu Håkan Juholt är smärtsam..



Boken gör likt Expressens ledaravdelning en kalkyl hur länge kan han sitta kvar - tio kanske femton år. Alla makthavare inser att under deras yrkesverksamma tid kommer inte den politiska dagordningen att skrivas varken i Stockholm eller på Fårö. Det är denna uppgivenhet som är bokens klo: ”makten över den politiska dagordningen har fråntagit mig och mina Fårövänner”, klagar den unge Bodström.

LARS-HÅKAN HALLDIN ©

Centerpatist som skriver det centerpartiet borde göra!
Brännelund Eksjö

Av: Redaktionen

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Lars-Håkan Halldin - 6 augusti 2012 18:31

KRÄFTPREMIÄREN  7 augusti kl 17.00 Att ha en kräftskiva är i det närmaste en plikt. Bjud in barnen med familjer och goda vänner mm och gör något trevligt. Kräftpremiären är Sveriges mytomspunna nationalhögtid nr två under sommaren. Göra en fest d...

Av Lars-Håkan Halldin - 6 juli 2012 10:04

EN SUPERJAS I SKOGEN Svensk landsbygd behöver en trovärdig försvarspolitik som vilar på förtroende i omvärlden Nu vill regeringen tillsätta en kommitté som skall se över försvarets kostnader för att få råd med SuperJas. Försvarets kostnader skall s...

Av Lars-Håkan Halldin - 17 juni 2012 13:35

  Jag tycker vi skall få slut på dessa evinnerliga krig mellan kyrkan, skolan och samhället. Vi skall ha ett profant samhälle skolan skall inte ta ställning religöst. Gå till sina fädners kyrka och sjunga de vackra sommar- eller julpsalmerna bli vä...

Av Lars-Håkan Halldin - 15 juni 2012 09:06

  MIDSOMMARAFTON DEN 22 juni ANNO 2012 Midsommarafton är Sveriges nationalhögtid/ nationaldag. Någon toker har hittat på att vi skall fira vår förste diktator och någon obskyr grundlag den 6 juni.   Denna efterlängtade solen kommit tillbaka o...

Av Lars-Håkan Halldin - 7 juni 2012 13:57

VI HAR EN EU-MINSTER SOM INTE KAN JORDBRUK   Sverige har en EU-minister som uttalar sig om jordbruket glatt och okunnigt. Jag vill kära Birgitta med varsam hand vägleda dig genom den jordbrukspolitiska snårskogen.   Den nya EU-politiken forma...

Presentation

Fråga mig

19 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30 31
<<< Maj 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Min gästbok tyck här


Skapa flashcards